Ulrica och Mats ville så gärna gifta sig. Drömmen om ett stort och traditionellt bröllop hade alltid funnits där, men nu, när det var dags att gifta sig hade de inte råd. Ulricas far var ensamstående sedan länge och hade inte råd att hjälpa till ekonomiskt. Mats föräldrar kanske kunde hjälpa till, men det kändes fel att be om ekonomisk hjälp av dem, då Mats hade fyra ogifta syskon som då inte skulle få hjälp till sina bröllop.

Så läste då Ulrica och Mats att man kunde ta betalt av sina gäster. Då de bott tillsammans i snart tio år hade de redan det mesta till hemmet och kände inget behov av en massa bröllopspresenter. Att släkt och vänner skulle vara tillsammans med dem på deras stora dag kändes viktigare. De beslutade därför att be gästerna betala för att delta på bröllopsfesten.

Valuta för pengarna

När gästerna skulle betala själva för festen, kändes det viktigare att hålla kostnaderna nere, gästerna måste känna att de fick valuta för pengarna. Därför sparade Ulrica och Mats in på några saker som de tyckte var lite "onödiga" så som t.ex. dessert (de hade ju bröllopstårta) och avec. De planerade in en bar där gästerna kunde köpa, till självkostnadspris, det de ville ha att dricka. På så sätt slapp de som inte dricker alkohol betala för de som dricker. Vinet till maten ingick dock i grundpriset.

För 250 kronor fick gästerna fördrink, förrätt med vitt vin, varmrätt med rött vin och bröllopstårta och kaffe. Festen hölls på stans största hotell, med vacker utsikt över vattnet, så efter middagen bjöds det på dans på hotellets uteterass. Ulrica och Mats' 75 bröllopsgäster dansade natten lång i det vackra sommarvädret.