Camilla Öhlin & Jimmy Hansen vigdes i Håbo-Tibble kyrka, Upplands-Bro den 29 juni 2002 kl. 15.00. Präst var Sven-Erik Morhed. Här berättar Camilla om deras bröllopsdag:

Foto: Kimmo Koskinen

Vi träffades den 10 mars 2000 och förlovade oss den 10 maj 2000. Planeringen för bröllop tog sin början i januari 2002. Vi var båda överens om att vi skulle ha ett mindre antal gäster ca 30-40 st. Vi ville ha ett traditionellt svenskt kyrkbröllop men inte allför påkostat och strikt. Jag valde t ex att köpa en begagnad klänning och Jimmy hyrde en Jaquette. Vårt färgtema var lila. Vad vi däremot inte ville tumma på när det gällde den ekonomiska biten var själva middagen och festen. Platsen för festen skulle inte heller vara för pampig. Vi ville känna oss bekväma i miljön. Vi planerade och fixade det mesta tillsammans och hade inga överraskningar på lut åt varandra. Det kändes mest rätt för oss. Viktigt för mig var också att ta fasta på de svenska traditionerna. Därför valde jag t ex bort brudslöja. Att pappa skulle föra mig till altaret kändes förlegat. Bröllopskyss vid altaret kändes fel. Samt min vackra brudbukett skulle jag absolut behålla själv.

Ett halvår senare så var det dags. På morgonen konstaterade vi att det regnade. Vi som hade planerat utomhusfotografering. Typiskt. Vi tog vi det lugnt ett par timmar innan vi åkte och hämtade brudbuketten som var så otroligt vacker. Efter det var det dags för mig att gå till frissan. Dessvärre drog det ut på tiden så jag var väldigt sen hem för att göra mig i ordning. Jimmy hade vankat av och an hemma och var rejält nervös när jag kom hem.

Vid kyrkporten så stod en stödpräst och tog emot oss. Då förstod vi inte varför och det kanske var lika bra. Han talade lugnande med Jimmy och jag själv talade ett par ord med kantorn. Vi gick in till Mendelssohns "En midsommarnattsdröm". Vid altaret stod prästen och ett par meter bort satt min syster Madeleine som skulle hålla i brudbuketten. Vigseln var vacker och prästen höll ett fint tal till oss. Lite om vad vi hade med oss i våra bagage när vi träffades och hur olika våra vägar varit fram tills dess. Ingen av oss har tidigare varit gift. Jimmy blev pappa redan i 20-års åldern och hade aldrig varit utomlands förutom i Danmark där han är född. Själv har jag inga barn, har mestadels varit singel och rest en del. Vi gick ut till Wagners "Bröllopsmarsch Lohengrin".

Dessvärre så spöregnade det när vi skulle ut så de första gratulationerna tog vi inomhus. Efter en stund avtog regnet och kvar blev ett svagt lyckoregn och vi kunde ge varandra bröllopskyssen på kyrktrappan. Riset flödade och efter en stunds väntan så kom vår bil en Volvo C70 Cabriolet som Jimmy skulle köra oss i till fotograferingen och senare till festen. Den var jättefint smyckad med band, ballonger, burkar och allt som hör till. Fotograferingen blev inomhus då regnet alltjämt höll i sig. Det var stressigt och varmt men bilderna som Gunnar Henriksson, Studio G i Bålsta tog blev fina.

Foto: Gunnar Henriksson, Studio G, Bålsta

Iväg till festen som var på Lövsta Gård i Håbo-Tibble. En underbar gård men anor från Gustav Wasa. När vi kom in på gården stod alla gäster där och väntade på farstukvisten. Det var så härligt att se allesammans så fina och så glada. Här skulle festas! Och fest blev det från det vi kom till det att vi åkte. Vi hade så roligt att vi blev kvar bland de sista gästerna, vilket vi förstod redan innan. Vi skulle ju ha hela livet på oss att vara tillsammans efteråt. Maten var super, fina tal, sång, ballongsalut och framför allt en en varm och hjärtlig stämning. Precis som vi ville ha det. Gästerna var också väldigt roade av middagsprogrammet jag gjort vilket var jätteroligt. Jag lade ner mycket tid och arbete på det då jag tänkte att en och annan gäst kanske ville spara som minne av kvällen. Här hade jag en klar fördel utav att jag jobbar på ett tryckeri.

Lite senare så hade vår toastmasterinna Anette arrangerat "skoleken" som var en av kvällens höjdpunkter. Jimmy och jag fixade denna lek galant och det blev många skratt. Efter det kaffe och tårta, och senare presentöppning och slutligen bröllopsvalsen. Den hade vi övat på i 15 minuter hemma i vardagsrummet men det gjorde absolut ingenting. Det blev bara glada tillrop.

Foto: Kimmo Koskinen

Sedan var det dans för hela slanten resten av kvällen. Två lokala förmågor spelade och sjöng bl a gamla Creedance låtar. De blev kvar och spelade och sjöng 3 timmar längre än planerat, bara för att det var så roligt. Väldigt upprymda så kom vi slutligen hem till oss vid 05.00 på morgonen. Utanför vår ytterdörr stod en stor blomsterkvast från danska släktingar till Jimmy som ej kunde vara med på festen. Det tog ett tag att varva ner men jag lovar den natten log jag säkert när jag somnade. Det var så roligt alltsammans och tiden gick alldeles för fort. Att försöka beskriva den lyckligaste dagen i mitt liv är svårt, nästintill omöjligt. Själv får jag suga på den karamellen länge och väl för det går dessvärre inte att göra om det.

Bröllopsresan som var en kombinerad 60-års resa gick fem veckor senare till Kumköy i Turkiet. Dock önskar jag kanske såhär i efterhand att vi tagit oss råd med en lite lyxigare resa till t ex Zanzibar i Tanzania. Samt att vi varit helt på tu man hand, som sig bör på en smekmånad. Ingenting gick egentligen fel annat än att vädrets makter inte tillät oss att ha utomhus-fotografering. Möjligen skulle vi kunnat ha en proffsfotograf i kyrkan. Men de amatör bilder vi har är ändå fina och vi har bilder på i stort sett alla händelser under dagen. Om jag skall komma med något råd till andra som går i giftastankar så är det nog just att anlita en fotograf som är med hela tiden. En bild säger mer än tusen ord. Det är det man har kvar sedan när man är gammal och minnena bleknat.