Den 15:e september 2001 var det så äntligen vår tur, Lars Dunér och Kristina Holmgren, att bli Man och Hustru. Efter månader av planering och diverse förberedelser så stod vi äntligen där. Klockan 16.00 började kyrkklockorna ringa och dörrarna öppnades, därpå följde Mendehlssons brudmarch och vi tog båda ett djupt andetag innan vi påbörjade vår vandring uppför altargången i Alsters Kyrka utanför Karlstad. Måste säga att vigseln gick undan med väldig fart, endast 25 minuter tog den. Men gifta blev vi!

Ute på kyrktrappan fick vi ta emot lyckönskningar av nära och kära som kommit för att fira oss. Så bar det av till festen, som hölls i "Träfotere" Grava Hembygdsgård. Brudparets bil åkte först i kedjan och efter följde alla gäster.

Foto: Martin Holmgren

Väl framme så blev det lite mingel utanför huset och värdparet (min mans pappa och hans sambo) presenterade sig för gästerna och därefter gick vi in och intog brudskålen.

Nu var alla hungriga, inte minst jag och min nyblivne man, som knappt fått i oss en matbit under hela dagen, och det gjorde ju inte det hela sämre att vi hade "Toast Skagen" till förrätt. Mums vad gott!

Det blev välkomsttal och lite musik under förrätten, bland annat så spelades "Värmlandsvisan" och "Bergsprängartango från Gällivare" (min man kommer från Sunne i Värmland och jag kommer från Gällivare).

När vi satt och åt förrätten vände jag mig till min man och vi kunde båda konstatera att de sena kvällar och bråk i samband med tillkomsten av bordsplaceringen hade verkligen varit lönt mödan. Alla våra gäster satt och pratade och skrattade med sina bordsgrannar. Då kände vi att vi kunde slappna av och bara njuta av resten av kvällen.

Under buffén avlöste talarna varandra och mina vänner hade skrivit en liten sång som handlade om mej och mitt liv före Lars. Jag skrattade så tårarna rann.

Efter middagen följde tårtätning och presentöppning. Och vad mycket presenter vi fick sedan! Allt från äkta kina-matta till spagetti.

Vi dansade brudvals till "Drömmen om Elin" och snart var golvet fullt av dansande par, vilken härlig syn!

Trötta men Lyckliga bar det så av till Lagerlöfs sviten på Hotell Scandic Winn i Karlstad city. Kyld Champagne och en bricka med choklad och frukt stod och väntade på oss. En underbar avslutning på en helt fantastisk dag!

Måndagen efter bröllopet åkte vi på en "mini-bröllopsresa" till Köpenhamn, där vi stannade i två nätter. Vi kunde äntligen för första gången på lång tid slappna av fullt ut och vi njöt verkligen av att bara kunna ägna oss åt varandra. Från och med de dagarna kommer jag för alltid att förknippa Köpenhamn med kärlek och värme, trots att vädret var kallt och regnet stundtals öste ner.

För oss känns det nästan som om att vårt äktenskap öppnade en dörr för oss, ungefär som att vi stigit in i en ny "epok". Kanske var det så enkelt att mitt i vardagens stress hade vi någonstans på vägen tappat bort varandra, rent av glömt att vårda och ge näring till vår kärlek. Och så när vi stod där i kyrkan och gav varandra löftena så var det som om vi "vaknade upp" ur en lång tids sömn och kunde se varandra med nya ögon. Kärlekslågan som tändes då var så mycket starkare och större än vi någonsin känt förut, vi är Ett nu, Lars är min man och jag, Kristina, är hans fru.