Bröllop är en familjefest på många sätt. Det mest uppenbara är väl att två familjer förenas. Fast när man varit tillsammans så länge som vi (13 år) - och dessutom har barn - har familjerna nog redan funnit varandra så gott dom nu kan. Förutom det så känns det som att bröllop är ett bra tillfälle att svetsa samman den egna familjen. Min familj är av den moderna, gränslösa sorten med skilda föräldrar, omgift (och omskild) mamma och 5 yngre syskon (2 hela och 3 halva - alla dock med samma mamma). Jag vill att alla ska vara delaktiga i mitt bröllop så därför har jag funderat ut lite olika uppdrag åt dom. (De olika papporna och halvsyskonens halvsyskon lämnar jag dock utanför. Ni som har sett "Tomten är far till alla barnen" förstår säkert varför...).

Mina föräldrar, som är mycket goda vänner och inte har något emot att göra gemensam sak, kommer att hjälpa till ekonomiskt. Det är aldrig lätt att be om pengar (tycker i a f inte jag) och jag gick och drog på det ett tag innan jag frågade. Men som så ofta då man förbereder sig länge för något man tror kommer bli svårt verkade dom tycka att det var självklart att hjälpa till. Vi kom fram till att dom betalar 1/4, Fredriks föräldrar 1/4 och jag och Fredrik 1/2 av kostnaden. Det känns jättebra.

Sen har jag 3 systrar Anna, Emma och My. Jag har bett dom vara tärnor och det ville dom gärna. Det här är något jag är särskilt glad över. Min ena syster har tagit avstånd från familjen under en lång period. Även om det framför allt är mamma och pappa hon inte velat träffa, har hon och jag inte haft annat än sporadisk kontakt de senaste 10 åren. Men så när Calle föddes i våras så har vi börjat hitta tillbaka till varandra (och hon till familjen hoppas jag.) Därför känns det helt rätt att be alla mina systrar vara tärnor. Kanske kan det bli en liten knuff i familjegemenskapens riktning för oss alla.

Återstår 2 bröder, Jan och Jonas. Dessa två ska få vara marskalkar. Deras uppgift blir att dela ut program och visa gästerna var dom ska sitta i kyrkan.

Jag hade också tänkt att Emma, My och Jonas skulle sjunga i kyrkan, men eventuellt blir det bara Emma och My som gör det. Eller kanske bara Emma. Det beror på faktorer som blyghet, målbrott och vilja. Alla 3 har sagt ja, men det gör man lätt när storasyster ber långt i förväg.

För säkerhets skull deklarerade jag redan på ett tidigt stadium att jag såg fram emot trevliga tal från alla mina syskon. Min bror Jan muttrade då något om att "plikten är angenäm först när den är utförd". Jag tolkar det som ett medgivande.

Fredriks familj, å andra sidan, är en klassisk kärnfamilj med gifta föräldrar, 3 barn samt välstrukturerade familjetraditioner. Även dom ska få vara delaktiga. När det gäller föräldrarna, så räknar vi kallt med att även dom betalar 1/4 av kostnaden. Vi har inte frågat rent ut ännu, men när Fredriks syster gifte sig för två år sedan bidrog dom och sa samtidigt att alla deras barn skulle få samma hjälp. (Hoppas dom inte läser detta innan vi hunnit fråga. Det skulle kännas lite pinsamt...) Fredriks bror Mårten hade vi tänkt skulle vara marskalk tillsammans med mina bröder.

Till sist har vi ett riktigt hedersuppdrag åt Fredriks syster Lotta och hennes man Steve. Vi (läs: jag) vill ha en eller två av Shakespeares sonetter upplästa i kyrkan i stället för bibelord. Med Shakespeare är det på det viset att han gör sig bäst på engelska. Men eftersom vi vill att gästerna ska förstå åtminstone en bråkdel av det som läses upp tänkte vi att sonetterna skulle läsas på svenska också. Alltså kommer Steve (som är engelsman!) att läsa originalversionen och därefter läser Lotta den svenska översättningen. På så sätt får vi både Shakespeare i original och en vacker kärleksdikt på svenska + att upprepningen ger gästerna en chans att hänga med. Dessutom passar det fint på ett bröllop att höra både en manlig och en kvinnlig stämma läsa om kärlek. Bra va!

Den ena sonetten - min absoluta favorit - börjar såhär:

Let me not to the marriage of true minds
Admit impediments.

På svenska:

Låt ej förbundet mellan sanna själar
erkänna hinder;

Visst är det vackert? "Marriage of true minds", det låter som Mr Right med "capital R" på modern engelska. så vill jag att mitt äktenskap ska vara. Hela raden är förresten ett vackert löfte som jag tycker passar perfekt på ett bröllop. Det är sonett nr 116 om någon är intresserad...

På återseende ;-)