När jag var liten drömde jag att jag gick till skolan i bara nattlinnet trots att jag inte ville. Det hände bara en gång men det var så verkligt så att när jag vaknade upp kände jag mig varm av förödmjukelse för jag trodde att det hade hänt på riktig. Numera dagdrömmer jag mest om mitt stundande bröllop, men känslan när jag återvänder till verkligheten är likartad. Jag har nämligen fått för mig att gästerna inte kommer till bröllopet.

Att ha bröllop på annan ort är ju förenat med vissa svårigheter. För det första måst folk ta ledigt minst en dag extra. För det andra måste dom hitta någonstans att bo. Detta är nog det största problemet. En liten rundringning bland olika hotell i Båstad har nämligen avslöjat att det börjar bli fullbokat redan nu!!! För det tredje blir det extra dyrt för gästerna, som förutom bröllopspresent och eventuellt nya kläder måste betala hotell och resa. För det fjärde är det många gäster som har små barn som de nog inte gärna lämnar bort i flera dagar. För det femte tycker kanske alla gäster med små barn att det är besvärligt att resa iväg med barnen. För det femte tycker kanske alla gäster med små barn att det är besvärligt att ta med sig barnen på en stor fest. För det sjätte kanske alla gäster med små barn går hem tidigt från festen för att barnen ska sova. För det sjunde kanske gästerna tycker det verkar besvärligt att ta sig från kyrkan till festen. För det åttonde kanske mina syskon inte vågar sjunga i kyrkan. För det nionde kanske fotografen är fullbokad. För det tionde kanske fotografen får ett bättre erbjudande och avbokar i sista stund (sånt händer!). För det elfte kanske det regnar. Fast dom sista har nog inget med gästerna att göra...

För att bota den här självpåtagna fobin håller Fredrik och jag som bäst på att göra klart inbjudningarna. Bara att göra dom har varit terapi nog. Såhär ser dom ut: Dubbelvikt akvarellpapper (tjockt, med lite struktur) med handrivna hjärtan i lila, rosa och grönt (ska matcha buketten är det tänkt - på ett ungefär i a f). Hjärtana är av handrivet papper så dom blir fluffiga och trådiga i kanten. Två sitter på framsidan och ett under texten, som är skriven på transparent papper. Det tog några försök innan vi fick till det, men nu är vi nöjda.

Vi kommer börja skicka ut dom nästa vecka. Då hinner gästerna i a f boka in bröllopet innan de planerar sin semester. Sen har vi också sammanställt ett litet info-kit som vi bifogar inbjudningskorten. Det innehåller ett brev med information om Båstad, boende, barn samt ett stycke där vi i positiva ordalag rekommenderar Båstad med omnejd som semestermål lagom till att hösten kommer igång. Vi har också gjort en lista med förslag på hotell och en sida med kartor som pekar ut kyrkan och Norrvikens Trädgårdar. Till sist uppmanar vi alla att boka så fort dom bara kan.

Att jag sen oroar mig för att dom flesta som kommer sätter sig på Fredriks sida i kyrkan är ett mindre problem. För som en väninna föreslog: "Be marskalkarna dirigera om gästerna!" Äntligen har jag fattat vad marskalkarna är till för! Detta samt att se till att gästerna går in i kyrkan innan jag kliver ur taxin. Tur att jag har två bröder!

Kram