En del av er har inte långt kvar nu. Själv har jag hamnat i ett vakum där inte mycket händer just nu. Ingen tackar ja, ingen tackar nej, jag hittar inga vita skor, de underkläder jag hittat var slut i min storlek och jag har inte så mycket bröllopsplanering på gång för tillfället eftersom jag redan gjort bordsplaceringen.... Jag har t o m fått ett brev från Norrvikens Trädgårdar som innehöll ett kontrakt med någon annans namn på! Men en sak börjar vi äntligen få ordning på och det är ingångsmusiken.

Ni som har läst från början minns kanske att Fredrik och jag inte hade riktigt samma smak när det gällde musik under vigseln.Kort resumé: på en CD med 99 marscher hittade jag flera härliga favoriter som Fredrik dissade med kommentarer som "irriterande ljud" och "det låter som glassbilen". Till sist kunde vi i alla fall enas om Drottningholmsmusiken ut. När det gäller ingångsmusik verkade det finnas en gemensam lösning och det var en superhäftig, karnevalsaktig ingångsmarsch som vi hört på hans kusins bröllop för många år sedan. Om vi kunde få tag på den, och om den är så bra som vi kom ihåg, skulle jag kunna tänka mig att ge upp mina andra favoriter.

Efter att blivande svärmor grävt fram ett exemplar av kusin Ulrikas vigselprogram (svärmor är en hejare på att spara och hitta!) fick vi veta att kompositören hette L.J.A. Lefébure-Wély (det uttalas säkert leffebyR, med franskt 'R' på slutet, men vi kallar honom för Leffe Bure). Dessvärre stod ingenting om vilket stycke det var så min plan var att gå till en skivaffär för att lyssna igenom alla Leffe dom hade och skriva ner titeln på den rätta. Efter det skulle jag kontakta organisten i Båstad för att försäkra mig om att hon eller han kände till stycket - om inte på direkten, så iaf till vår bröllopsdag.

Leffe visade sig vara svårfångad. Efter att ha kollat runt i några skivaffärer utan att ha hittat en enda skiva med Leffe Bure frågade jag i informationsdisken på Åhléns Citys avdelning för klassisk musik. Tjejen letade i datorn och fick en träff med en samlingsplatta. När hon såg min entusiasm erbjöd hon sig genast att beställa hem skivan. Eftersom jag inte hade några som helst planer på att köpa slingrade jag mig lite och sa som det (nästan) var att jag letade efter bröllopsmusik men inte vågade köpa förrän jag visste att det var rätt. Inga problem; man behövde inte köpa om man inte ville. Så jag slog till på en beställning av Leffe Bure och åkte hem glad och nöjd.

Lika glad och nöjd var jag när jag åkte tillbaka någon vecka senare efter beskedet att min skiva hade kommit. Glädjen blev kortvarig för skivan jag fick i min hand innehöll en pianist vid namn Lefébure som spelade Mozart och Beethoven. Oops! Killen i infodisken ursäktade sig och sa att han inte kunde något om klassisk musik, men om jag ringde tillbaka imorgon och pratade med Henrik bla bla bla, så skulle han bla bla bla. Visst, sa jag. Glöm det!, tänkte jag. I stället gick jag till Svala & Söderlund - en liten skivbutik vid konserthuset som har bra koll på klassisk musik. (Att jag inte kommit på det tidigare!) Där träffade jag en gammal bekant som jobbade lite extra och han hittade faktiskt en Leffe Bure på en samlingsplatta med orgelmusik! Han satte på den men det var inte rätt - alldeles för mörk och dyster. Vår Leffe är festlig och karnevalsk; ja nästan lite galen. Min bekant tittade då i en tjock katalog och såg att Leffe Bure gjort flera stycken som hette Sortie fast i olika tonart. Längre än så kom vi dock inte för han trodde inte att det fanns någon skivbutik som hade den om den inte fanns hos dom.

Efter detta var jag helt redo att skippa Leffe Bure och ta någon av dom andra marscherna från CDn. Mozarts preludium i F-dur t ex. Fredrik verkade inte vilja ge sig så han ringde sin kusin. Hon visste inte heller vad stycket hette, eller organisten för den delen, men hon lovade göra ett försök. Och ett par dar senare ringde hon och sa att hon satt med noterna till Leffe Bure framför sig! Hon hade fått tag på organisten, som (pirat!)kopierat noterna och skickat dom till henne. Nu ligger dom på mitt skrivbord på jobbet och väntar på att även jag ska kopiera dom. Skam den som ger sig!

Nu gäller det bara att hitta någon som kan spela upp vår Leffe för oss för det var så länge sen vi hörde den. Först funderade vi på att höra med organisten i kyrkan där vi bor, men sen kom Fredrik på att hans syster kände en duktig kantor så nu ska vi försöka luska rätt på honom. Jag hoppas innerligt att Leffe håller måttet... Efter allt vi gått igenom vore det synd om han inte fick vara med på bröllopet.

Sköt om er!

P.S. Vi har rett ut ovan nämnda papperstrassel med Norrviken och återsänt kontraktet till dess rätta ägare - en stackare som ska ha bröllopsfest lördagen efter oss...