Det blev ingen möhippa i lördags, så jag låg sömnlös helt i onödan. Hela fredagen var jag som tokig. Jag kunde inte tänka på något annat. Min ena tärna och en av mina bästa vänner skulle rätta tentor hela helgen och det lät ju misstänkt. Min kollega meddelade med eftertryck att hon skulle ut och cykla! Fast vissa andra verkade vara bortresta, vilket var mindre bra. Fredrik visste ingenting och tyckte mest att jag skulle lugna ner mig. Sent i fredags kväll kom jag plötsligt på hur jag skulle bli kidnappad. Min granne Cilla är kompis med min kollega Åsa, som är bjuden på brölloppet. Alltså skulle tjejerna häcka i Cillas lägenhet och Cilla skulle ringa på och bjuda in mig. Med den tillfredsställelse som kommer av att känna sig smart la jag mig för att sova. Men det tog ett tag innan jag somnade för jag låg och lyssnade efter misstänkta ljud i trapphuset. När jag vaknade klockan 6 hördes ingenting, och inte heller när jag vaknade om kl 10. Puh.

När jag träffade min syster i måndags påpekade jag för henne att mina kläder blev skrynkliga av att ligga nerpackade, att hon fick se till att ordna ett strykjärn till möhippan och att hon hon kunde tala om vilka kläder som passade bäst till festen så att jag kunde rensa lite (jag har packat ner klänning, kjol, byxor, glittertopp, fjäderboa, 2 par skor, smink och hårspray). Men hon kom bara med diverse kryptiska antydningar om att jag inte skulle packa ner mer än jag kunde bära och att jag skulle vara på min vakt när dom ringde och sa att min klänning kommit. Fast jag vet att det inte blir någon kidnappning när jag ska prova klänningen för den är inte klar förrän i slutet av juni (jag ringde och kollade igår!), och då har min syster åkt till Grekland.

Hursomhelst har jag nu fått för mig att det blir på lördag. Det är lite oväntat, för då ska Fredrik och jag på en vinprovning som är inbokad sen länge. Men å andra sidan ska flera av bröllopsgästerna på samma vinprovning... En annan underlig sak är att en tjej som är bjuden på brölloppet och ska på vinprovningen på lördag, men som jag aldrig umgås med annat än ihop med Fredrik, ringde för några dagar sedan utan att egentligen vilja något speciellt. Jag minns knappt vad hon sa för jag försökte lyssna mellan raderna - men inget napp där! Visserligen undrade hon om vi ville ha en adidasoverall till Calle som deras son vuxit ur, men det kunde hon lika gärna ha frågat Fredrik för det var han som svarade. Besynnerligt! Det verkar som om folk ringer bara för att förvirra mig. Det märkligaste av allt är ändå ett email jag fick av min syster igår. Hon avslutade med "vi ses på lördag". Det gör vi ju inte alls för då ska jag på vinprovning! Alltså har hon råkat försäga sig!!! Just avslutningar på email är ju sånt som går av bara farten. Jag har inte talat om för henne att jag vet, för om hon har försagt sig blir hon nog besviken. Så jag tänker spela ovetande. Fast tänk om det bara var ett led i konspirationen...

Jag återkommer med vidare besked.

P.S. Det var inte utan att jag blev lite snopen när lördagen gick och inget hände. Man kan lugnt säga att jag nu är mentalt förberedd. Om inget händer snart är det stor risk att jag blir lika taggad som Fredrik Ljungberg och tar stryptag på någon... ;-)