Martinas jobb är att förvandla mitt ansikte till en prinsessas. För en vecka sen träffades vi för en provmakeup i hennes oas mitt i Båstad, som heter Le Beau Visage. Det känns tryggt. Hon studerade mig ingående samtidigt som jag beskrev min klänning och färgerna i brudbuketten. Sedan nämnde hon alla de rätta orden som ''prinsessa,'' ''porslinshy'' och'' filmstjärneläppar,'' och jag kände att jag hamnat rätt. Lite mer konkret tänkte hon sig beige, rosa och glitter på ögonen och lingon & mjölk med mycket glans på läpparna. Inte för mycket, utan precis lagom för att jag ska bli vacker (och bekväm!), med ett perfekt underlag som håller hela natten. Det blir lite svårt att ta bort, men något annat hade jag inte räknat med. Så fick jag ligga ner och Martina gjorde sitt trollerinummer på mitt trötta ansikte. När jag tittade mig i spegeln efteråt såg jag otroligt pigg och fräsch ut. Mina ögon, som tekniskt sett är melerade, gnistrade stora och gröna, och läpparna glänste verkligen som fylliga filmstjärneläppar. Nästan lite för stora tyckte jag nog, men Martina lovade att fixa till det på bröllopsdagen med antingen tunnare konturlinje eller lite mindre glans. Jag vill ha kvar min glansiga plutmun så det får bli tunnare kontur. Det är helt otroligt vad man kan göra med lite smink. Om jag ville fick jag tvätta bort allt smink hos henne, och det ville jag. Jag har redan provat klänningen för Fredrik och visat honom alla mina underkläder så någon överraskning ska jag väl lyckas spara till bröllopsdagen. Dessutom ville jag kunna gosa med Calle utan att kladda ner honom.

Innan jag gick lugnade Martina mig på alla viktiga punkter: Jag behöver inte tänka på några tider på bröllopsdagen, utan hon har kontakt med frisören och kommer dit och lägger makeupen när det passar. Mascaran är vattenavstötande, så det gör inget om jag börjar gråta i kyrkan. Jag kan pussas hur mycket jag vill för jag får med mig läppstiftet. Det spelar ingen roll om jag får finnar eller mörka ringar under ögonen - det tar hon hand om. Allt kommer sitta perfekt på min bröllopsdag. Jag fick ett härligt husmorstips med mig också. Martina sa åt mig att smörja in mina torra läppar med olivolja varje natt. Det skulle räcka för att göra dom mjuka och fina 12 dagar senare. På vägen hem stannade jag till på Ica och köpte en flaska rapsolja. Min BVC-sköterska har sagt att det är bättre (iaf när man ska ha det i barnmat) eftersom det är neutralt i smaken. För säkerhets skull smörjer jag nu både morgon och kväll.

Min prinsess-appearance fullbordas av Annika. Hon är frisör och jobbar på PRANA. (Lustigt namn. Undrar om ena Aet står för Annika...). Vi träffades dagen efter provmakeupen och även hon studerade mig så ingående så att jag hade börjat skruva oroligt på mig om det varit vilket annat tillfälle som helst. Jag visade lite olika bilder som var mer eller mindre lika den frisyr jag tänkt mig, och hon hjälpte mig att precisera mina önskemål med detaljfrågor. Sen kammade och tuperade hon mitt löshår, tittade på tiaran, kollade hur lång lugg jag hade och konstaterade att den frisyren passade mitt hår. Vilken tur! Fast oftast är det så att om man verkligen gillar något speciellt som har med ens utseende att göra så brukar det passa. Om det sen beror på att man har självinsikt, eller bara utstrålar något slags självförtroende när man får se ut som man vill ska jag låta vara osagt. Jag tror att jag lyckades förmedla vilken stil och form jag ville ha på håret. Detaljerna, t ex hur jag ska ha benan och luggen, provar vi oss fram till när det gäller. Att jag kommer få den volym jag vill ha fattade jag snabbt när Annika plockade fram en porös, gummiliknande ring som hon skulle använda för att bygga upp frisyren med och fästa nålarna i. Det måste vara nutidens motsvarighet till den fralla kvinnorna använde på 60-talet (eller var det limpa på 50-talet?).

Precis som Martina (vars brudfrisyr hon förresten gjorde för 3 år sen) betonade hon vikten av att jag skulle ta det lugnt på min bröllopsdag och hinna äta en ordentlig lunch, t ex när jag sitter med spolar i håret. Hon sa också åt mig att tvätta håret 3 gånger kvällen innan och bara ta lite balsam i topparna. I förbifarten nämnde hon sen något om att det brukade bli en del champagne. Det tyckte jag lät så bra att jag gick till systembolaget efteråt och köpte en flaska till mig och mina tärnor, som ju också ska fixa håret på PRANA. (Dock inte hos Annika, för hon har bara tid för mig!) Innan jag träffar Fredrik på kyrkbacken vill jag har tärnor och champagnefnitter (eller kanske tärnfnitter och champagne).

När jag äntligen har förvandlats till den prinsessa jag drömt om i snart ett år är det viktigt att ordna en prins före tolvslaget. Det är här Britt-Marie kommer in i bilden. Hon är präst i kyrkan i Båstad, och hennes jobb är att se till att prinsen blir min på riktigt. Jag får t o m papper på det när hon är klar med sin pryl. I torsdags var det i alla fall dags för vigselsamtal och på vägen dit enades jag och Fredrik om att ställa lite frågor för att hon skulle känna sig åtminstone lite delaktig trots att vi kom med färdiga vigselprogram. Jag funderade också av och till på hur jag skulle svara om hon frågade om min gudstro. Men all oro var förgäves för Britt-Marie var trevlig, tyckte Shakespeare-sonetten var vacker och gillade vårt vigselprogram. Lite avvaktande kanske, men det berodde nog mer på att Fredrik bombarderade henne med frågor och upplysningar om vad vi tänkt oss. Sen övade vi i kyrkan och där kom hon med en del bra tips, framför allt hur man reser sig från knäböjande. Man skulle inte göra som Fredrik, dvs lägga armarna på altarringen och skjuta ifrån med rumpan utåt. Nej, först skulle man sätta i ena foten och sen resa sig rakt upp - ungefär som om man var en marionett som hängde i en tråd i taket. Det krävdes en del benstyrka och balans, och Britt-Marie påpekade att det var ännu svårare med lång klänning för den kunde fastna i skorna. Ännu en sak att öva på alltså. Sen sa hon åt oss att det ju såg trevligt ut om man höll varandra i handen när man gick uppför altargången. Vi fnissade lite förläget och höll med. Det hade vi inte tänkt på när vi provgick, men det berodde nog mest på att klockade vår vandring. När vi tog avsked sa jag att jag skulle läsa på om vigselceremonin i psalmboken för att inte göra fel på bröllopsdagen. Britt-Mari log åt detta och påminde oss om att hon är regissör, vi behöver bara följa hennes tecken. Inget kan gå fel.

Eftersom vägen till mannens hjärta går genom magen har jag också tagit hjälp av den kände krögaren Per Dahlberg. Med hans kök kommer prinsen garanterat bli min, om han nu inte redan var det. Vi träffades häromdagen för att gå igenom hela festen och Per visade sig vara rutinerad och flexibel. Ingenting verkade omöjligt för honom. Fast han dissade Benitas blåvitrandiga dukar. ''För mycket allmoge.'' Och visst har han rätt. Nu blir det i stället vita linnedukar med grå linneservetter. Mycket snyggt och stilrent. Per tyckte också att vi var välplanerade. Honom gillar vi.

För att vara riktigt säkra på att allt flyter smidigt på bröllopsfesten bokade Per också in ett möte med restaurangchefen Johan, som är driftsansvarig under kvällen. Honom träffade vi i lördags och gick igenom allt igen (fast något snabbare eftersom Per redan berättat allt för honom). Johan hade stenkoll och dissade bl a Benitas förslag om att ta fördrinken på baksidan. Han tyckte att framsidan var mycket bättre eftersom det ser så pampigt ut, och man ändå hamnar på baksidan senare. Men framför allt kan det hända att gästerna kommer på villovägar om man skickar dom till baksidan, eftersom dom anländer i omgångar. Om man samlas på framsidan ser alla gäster att här är det bröllopsfest och stannar till. Sedan kan man fortsätta in till presentbordet, och därifrån till middagsbordet, vidare till dansgolvet och sen ut i parkerna på baksidan för att svalka sig innan man går tillbaka ut på dansgolvet via baren osv. På så sätt utnyttjar vi hela det vackra huset utan att man behöver fösa omkring gästerna som en fårskock. Sen hade Johan en del åsikter om baren också. Det blir fri bar, men bara 3or och bara basdrinkar som GT, rom & cola och whiskey. Som han uttryckte det: Folk är inte här för att hänga i baren och dricka Tahiti bla b la bla med sockrade kanter, paraply och tjofaderittan, utan dom ska va DÄR (pekar på dansgolvet). Som sagt, killen har koll.

Nu ska jag gå och lägga mig, men först ska jag till skafferiet där rapsoljan står.

Gonatt!