Känner ni till Murphy's lag, d v s lagen om alltings maximala jävlighet? Följande exempel får illustrera: Man ska med tåget och ser det komma in på perrongen. Man springer, men missar tåget. Men om man går, så hade man hunnit om man hade sprungit. Med 4 dagar kvar till bröllopet har Murhpy's lag så smått börjat träda i kraft.

Min ena nagel har gått av, så långt ner att det gör ont. Och hur det ser ut ska vi inte tala om. Först gick den bara av halvvägs, så jag satte på ett plåster för att spara den tills manikyristen kan limma ihop den. Men i förrgår när jag skulle byta plåster följde andra halvan med.

Jag har fått en finne. Den lyser röd och knottrig och sitter mellan hakan och kinden. Min enda räddning är Martina, som ju lovat att fixa eventuella finnar.

Jag har solblåsor på bröstet. Mitt i urringningen sitter dom och det är bara en tidsfråga innan dom spricker och jag börjar fjälla. Med ett fåfängt hopp om att dom ska gå tillbaka har jag smort in dom med Calles feta babycrème, men innerst inne vet jag att det är kört. Martina kommer att få göra skäl för lönen på lördag.

Jag har vita streck efter bikinin snett upp från armhålorna till halsen. Det började med vita streck över axlarna som jag fick en solig dag på Värmdö innan vi åkte ner. När högtrycket kom tillbaka hit till Skåne i söndags tänkte jag sola bort dom, och knöt bikinibanden runt halsen i stället. Och visst, dom första vita strecken försvann (blev och är fortfarande röda), men i stället fick jag då dom här snedstrecken som syns mycket mer. Dom gamla strecken hade nog kunnat döljas under klänningen. Så idag när jag skulle sola bort snedstrecken genom att knyta axelbanden bakom ryggen fick jag solblåsor på bröstet. Man tackar.

Mina armbågar är skrynkliga när jag håller armarna raka. Eftersom jag har en ärmlös klänning och står med ryggen mot gästerna i kyrkan kommer alla se mina armbågar, på samma sätt som man alltid hakar upp sig på en lärare som avslutar varje mening med ''va'' eller ''liksom'' under föreläsningen. Det spelar ingen roll hur intressant han eller hon är. Logisk slutsats: Det spelar ingen roll hur snygg jag är. Fast jag har faktiskt köpt en stor citron som jag ska dela, pressa ur och sätta armbågarna i. Jag har hört att det hjälper.

Jag har lite huvudvärk. Kanske börjar jag bli förkyld. Pratade just med mamma i telefon och hon är förkyld. Visserligen har jag inte hört talas om baciller som går genom telefonledningen mellan Stockholm och Skåne, men man vet ju aldrig... Måste komma ihåg att lägga ner en karta Ipren i brudväskan.

Jag har börjat drömma konstigt. Ibland handlar det om att jag befinner mig utanför kyrkan (som visar sig vara ett konferensrum eller nåt liknande) och precis när ingångsmusiken börjar spela inser jag att jag glömt bort att gå till frisören och makeup-artisten. Jag har inte ens duschat. Men brudklänningen är på. Andra gånger handlar det om svärmor.

Listan skulle säkert kunna göras längre men jag kommer inte på nåt mer just nu.

Cheers,

Elisabeth

(som på det hela taget är en mycket glad och förväntansfull blivande brud).